Vacker komponerad bild, från en gruppaktivitet utspelad på sommaren.
Förstår ni mitt dilemma?

Angående mitt förra inlägg så vill jag poängtera att jag inte alls verkar så desperat som jag verkar.
Hah, tvärt om.
Värme, det är sant.

Budskapet jag ville förmedla var mer att jag hatar att inte ha nått att göra, och oftast så när aktiviteter utspelar sig så är det roligare om man är fler. Och förihelvete det är sommar.

Det är brist på mina gruppaktiviteter. Och det är kontentan av att jag jobbar skift ,och alla andra dagtid.
Jag blir alltså ensam, allena, solitär, ensamlevande, singular, utan sällkap...YOU NAME IT.

Imorgon ska ja röntga syltbenet. Se vad doktor rutger säger.

ADJÖ!