Jag är blek.
Inte utvilad för fem öre, och har hur mycket som helst jag ska göra.
Men orken är likamed noll.
Det är lite så att jag skäms.

Imorgon kommer jag troligtvis ändra på detta destruktiva leverna.
Men det måste finnas downs(?!) för att få lite ups.
För att inte helt tappa saltkaret över mina sår , så har det preliminära, numer blivit att konstatera.
Den 14 januari åker jag och Edberg till värme och thaimat.
Det känns ganska ofattbart bara det.
Men ändå något som får en att inte sticka huvudet i sanden totalt.

Jag och paps tog en promenad förut, och det rasslade till rejällt i lungorna efter enbart sängdamm som innehåll.
Det verkar som att jag glömt bort att jag gillar att andas.

Idag, Nu, ska jag se Vildängel.
En sjukt gammal film som jag länge letat efter.
Nu kommer det vara 3e gången jag ser den.

I like.


"för vi är som små fiskar av silver"