Hjärtligt ihjälkommen mina blötdjur!¨

Här kommer er nacksving i vardagen. Er spark på genitalierna till lördagsfrukosten.
Eller bara ett vanligt simpelt meninglöst inlägg.

Eftersom mitt ytterst icke händelserika liv fortsätter i just denna betoning på ingenting så får jag väl blåljuga att jag varit med om nåt overkligt och sjukt som fånger ert intresse.
Jag har ju sådana mäktiga tittarsiffror att att danska paradise hotels aktörer får pippa djävulen för att få fortsatt sändningstid.

Nåväl, åter till våra frukostflingor.

Jag har preliminärbokat tattueringstid nu på måndag. Fast jag är osäker på motivet.
Jaha tänker ni, nu ska hon hetstatuera något för att varenda djävel bär delfiner i svanken.
Men icke.

Jag har funderat gravt länge, och jag är uppe i en lista på otaliga punkter som gör att jag helt enkelt skiter i principer.
Jag har inga bröder som knallat bort i långtidssjukdom, inga katter, råttor eller andra knädjur som hastigt lämnat in.
Nej inga tårdrypande storys som gör stommen i miami INK. Ska man säga att jag är glad över detta?
Som sagt har jag haft en klyven tunga till beprydningen då jag dels anser att den ska ha nåt meningsfullt över sig och inte bara är någon tribal man gjorde med grabbarna på utlandsresan. Något som man skall  bära med sig tills hängpattarna, hänger?
Då får jag väl bläcka dit en blåbärsbuske eller en kavel för det är väl sånt man gillar vid 60?

 Nej jag tänker göra den för att jag tycker att det är snyggt. Nu, inte sedan. Jag hade förstått det om man var 15 år.
Som J-G sa. Hade jag fått bestämt då så hade jag haft en skateboard gaddad på lampsladden.
Låt oss hoppas att jag inte tänker som så.

Så är vi alla med på att jag gör nåt som jag tycker är snyggt, konst, som är jag. Med undantag att det inte är min trettonåriga gamla katt.

Jag funderar på chewbakka, eftersom jag ofta referar till honom här.Hårig, precis som jag.



Hej!