Tomten är som vanligt far till alla barnen och snapsarna satt där dom skulle.

Motorvarven är på normalvärde och julmaten kom även den ut på den naturliga vägen.
Helsikes vad man farit som en tattare. Nomadlivet sitter inne på benmärgen, sånt som aldrig går ur är jag rädd.
Det är otroligt vad paket man får när man inte längre bor hemma. Är det för att dom är glada över att dom blivit av med en? Jag bara undrar. Men vem är jag att sitta och analysera det när jag leker så fint med gåvorna jag fått.

Dagarna i hemmens kurrande bohag har varit avslappnande. Förutom den hektiska perioden innan jul då man tror att saker köper sig själv och man far omkring med cape och batmobil på shoppingmeckat. Men jag tror att alla klenoder blev tillfredställda.

Nu när blodtrycket gått tillbaka till vanligt flöde så har jag hunnit med att spelat alias flertalet kvällar i rad. Numer förklarar jag allt med andra ord. Så om jag pratar om skärt, klövdjur med knorr och har galt som farsa, vill jag ha en fet bit skinka som pålägg.
Igår höll jag och Lin vårat första Local Area Network i fagerviksskogarna, enbart för att testa charmen med svett och sockerhöjande medel. Våra burkar höll inte måttet och man kände sig ungefär som att man skitit i den blå skåpet. 10 minuter effektiv tid blev resultatet, innan vi gav upp. Jag tror det beror på att Lin hade duschat.

Juldagen och hemvändardagen var till belåtenhet. Mat för en röding och några flaskor vin så gör man en frivolt på kebabcity och blir fraktad till porten. Men av de vackrare minnen jag har så var det ytterst trevligt att få samspela med alla kvigor från förr.

Vi bättrade på minnesluckorna med lite lurviga danser på annandagen. Där blev det totaltarmtömning för vissa och andra hamnade i snarkställning i trappuppgångar. För dessa handlanden var jag oskyldig, denna gång.

Nästa stora högtid är ju att fira in det nya året. Just nu vill jag enbart springa omkring hemma med långkalsonger och se på någon klassiska rulle med en påse ostbågar. Men det ser ut att öppnas andra planer innan det är dags.
Just nu sitter jag och biter naglar över kontobalansen. Pengar in och pengar ut. Det bästa hade väl nästan varit några påsar nötter och salta pinnar på torsdag!



God fortsättning!

"Vi blev batongslagna, pepparspreyad, de använde snaror och tryckte oss försvarslöst mot backen"
Ja men vad trodde dom egentligen när dom knatade dit med stora plakat och en strumpa över ansiktet, samtidigt som dom laddat upp med murbruk från nåt nedlagt gammalt industriområde.

Dom ska in på klimatkonferensen och försöka stamma fram nåt utopiförslag, hänger i ena näven från fönsterbläcket när dom läser upp deras motion framför politikens publik. Störtlöjligt!

Ett tips, har du fått pepparsprey i anletet, snabbt ner i en hink mjölk tryck dit några lussebullar och du har en perfekt julfika. Applicera några pepparkakor också så blir du snäll på kuppen.

Nej tillbaka till Christiania med er och dra en buling istället för att tro ni kan stoppa polisbussar med cyklar.

Jag understryker då att de genuina miljöaktivisterna som skogsmulle och diverse, de tycker jag kan få deltaga och skrika sig hes i någon taltratt, men när småligister ska dit och leka upplopps bulvan blir jag matt. Jag tycker synd om dem och deras crescenter!


så sant farfar, så sant..

renen är människans bästa vän

Helger som kommer intågandes skall enbart medföra relax och avstressande komponenter. Jag menar det var väl därför Gud införde dessa dagar. Så att han kunde skita i att kamma skägget och ignorera dom svältande barnen för att ta en grogg i godan ro.

Under fredagen när jag var som mest glad i hågen märker jag att det oerhörda tinnitusbedövande ljudet från kylskåpet lagt sig och det är frid i boet. När detta uppenbarat sig som vacker tystnad och jag ska ta en liten godbit från mitt välfyllda kostlager inser jag att det dels är nattsvart och att mina produkter börjat svettas.
Snabbt checkar jag temperatur och konstaterar att hela kyl/ frys lagt ner verksamheten. Jag försöker snabbt ingripa med hjärt-lungmetoden och rycker, sliter i säkringar och sladdar. Men inte ett andetag!

Paniken infann sig och jag försökte rädda mitt precious älgkött i frysen.Ringer runt till grannar och ovänner för att få parkera mitt levebröd över helgen. Tur att Anna hade ett tomt kylskåp så att mina älgstekar samt påläggslager fick rastplats att vila där inför veckans kylskåpsbyte.

Nattmackor och andra ovanor fick därmed strykas från det dagliga mönstret och jag flydde mitt boende till kusins näste.

Det är tomt och ensligt i min lya. Mat kom hem.


Jag undrar var östersundsbostäder har för kylskåpsmodeller att välja bland?
Blev lite sugen på det med britt-flagg.

Hej!

Någongång mitt på dagen igår bestämde jag mig för att stryka mina antiargument och faktiskt gå och bli besprutad.
Lokalen liknade litegranna som en underjordisk bunker där civilisationen gömt sig undan pandemin som senare skulle erövra världen och slutligen slå ut mänskligheten.

Okej, det var kanske lite väl i överkant. Det är alla dessa domdedagsfilmer som får mig att tro att vi snart rasar ner i nåt svart hål.
Det tog knappt 2 minuter innan farbror doktorn hade skänkt mig en dos A(H1N1-adjuvans.
Biverkningar( jag skippar alla uttjadade svinskämt), än så länge inte en endaste. Lätt ont i lampsladden.

Denna heroiska insats firade jag med spritdränkt glögg och en djävla massa juliga godsaker. Marie hade dukat upp för en hel klass, vilket gjorde att vi fem som kom hade ofantliga mängder att tugga i oss.
Vi avslutade sedan aftonen med torsdagens sista dopp i soppan. Kvällen till ära hade studenternas kör en lite uppvisning för alla, berusade, studenter.
Jag vet inte om det bara är jag, men såna här framträdanden gör mig lite stel. Man sitter och spänner sig vit för att man snart ska höra nån skräna iväg eller skära sig i tonen så det blir glasskross av fönstrena. Sedan är jag lite osäker hur jag skulle reagera om just nåt sånt händer. Någon kanske sjunger helt fel, ramlar av scenen etc. Det vore skamligt att dra på världens flin eller garv vid såna här evenemang, speciellt inför jul då saint nikolaus garanterat utelämnar mig på sin lista.
Att tillägga är väl att allt slutade bra!

I helgen åker mestadelen av kretset till Åre. De ska bo med byggare, gå på afterski och köra sig mör i backen. 
Vad fan ska jag göra? Jag är mest ledsen att jag missar karlarna med hammare och dubb i fickan.






 

Åboj!


Det är förbaskat tur att man bara behöver knappa in sina ordflöden här.
Gapar jag finns det risk att sill och annat rökt viltdjur tittar upp som gubben i lådan ur halsen på mig.
Jag har nämligen varit på julbord.

Egentligen är jag inget fan av julbord. Köttbullar och prinskorvar är ju som vardagsmat för en katt som mig.
Men med tanke på att man fick lappa upp sup-sedlarna för denna julföda så var det såklart en lite högre standard på utbudet.
Jag har fastat hela dagen och gick därför 4-5 varv runt detta jonssons- frestelseinferno. Jag var för allt i världen inte storbjuden och lastade på syltor och fiskdjur som det var den sista måltiden i världen.
Hela släkten var med och jag är faktiskt otroligt förvånad att det inte blev mer snapsar än det föga som visade sig ikväll. Det var torrt och behärskat. Det kan ju också vara därför jag slevade i mig istället då glasen var ofyllda.

Åter igen så är jag mätt och det stred mot min inre principer att lacka ur innan dessert. En hjortonpannacotta och jag svajade på stolen. Magen likt omkretsen på en kägla, höll mig sånär upprätt. Därefter började hallucigena mönster ta vid och det var julegrisar som dansade runt vedspisen.
Mäkta trevligt. Men mat har den effekten på mig.

Ikväll är det norskar som invarderar staden. (Kanske ryssar och en annan vilsen bärpolack.) Säkert skidburna även på krogen. Och norskar har pengar, det betyder att jag måste gå ut och ta del av denna cashglädje! Dessutom behöver bukinnehållet centrifugera lite i takt till musik.
Vi får se om denna lysande plan genomförs då kroppens seratonin kontra nedbrytninssystem tagit vid och jag är lika karismatisk som en pärsäck!

Mors!

Det är numer 2 vekor till den stundande psykologitentan.
Det betyder egentligen att det i första hand är väldigt nära till hemvändardagen. Alltså att alla utflugna
hjältinnor kommer hem till skinkor, julstrumpor och gamla krogar.

Min energi har därför gått åt till att hitta den ultimata fickpluntan.
The perfect pocketflask!

Efter att ha utforskat sida efter sida för att hitta någon flarra som tillfredställer mina kriterier, fann jag denna.

Slank, iskall, banbrytande, funktionell.
Men jag tror den mer gick under namnet Ryggsäcksplunta.



Men jag ser egentligen bara fördelar:
När jag går och pudrar näsan kan jag lägga den på stolen för att ockupera mitt säte..
I annat fall också ta med den som dörrblockerare på toaletten..
Används utan problem som spegel för den berusade..
Kan troligast muta mig in på diverse ställen tack vare den ansenliga mängd sprit jag bär på..
Om inte annat kan den användas som tillhygge mot obstinata dörrvakter/bartenders..
Den kan nyttjas som reservdunk till bensin..
Kudde att sova på i fyllecellen..
Danspartner..
etc.etc

..och så levde jag och min fickplunta lyckliga i alla dagar!

Vitt vitt vitt! Äntligen har det kommit snö och halkan stoltserar med krockskador och lårbensfrakturer.
Utanför mitt fönster är det snötäckt och flera hurtiga skidpojkar springer förbi så jag är tvungen att dra för persiennerna för att inte må sämre över min bristfälliga kondition. Men annars njuter jag.

Någon som njöt i morse måste ha varit vår spinninginstruktör som gjorde allvarliga försök att ta kål på mig.
Jag fick ju som sagt någon snille idé ,att kliva upp innan någon annan frisk individ, och maka mig iväg till gymmet.
Men som vanligt efteråt, när kräkreflexerna lugnat ner sig och den västa dimman avtagit så kände man det där nöjda flinet som kan få folk att vilja sparka en på smalbenet

Nu har jag druckit kaffe och mår som ett barn på julafton.
Om några timmar nalkas skola och någon nämnde nåt med rektor och mackor.
Rektorn är oviktig men mackorna ser jag inget som helst roande med att skämta om.
Kom mackor kom.

Såhär ser man ut efter ett spinningpass och snöstormsterräng i gryningen