walk in the park

....Okej, jag ska berätta vem det är. Det är Syd Barret. Sådär, tack för engagemanget. Och tack för att jag föddes med sveriges sämsta tålamod.

Lillebror var här nyss och spelade skiten ur mig på min gitarr. Egentligen är den inte min, den förtjänar inte att vara ägd av mig. Jag fick alltså det musikoemottagliga örat i familjen. Medans mor och yngsten sjunger samt spelar allt som kommer i instrumentväg. Å andra sidan har vi ju inte samma pappa. Det gör det visserligen ganska självklart varför jag aldrig kommer kunna lära mig en låt utan att få vånda. Sen att bara sjunga i duschen som verkar vara trivialt förevarande, spricker vid idén. Efter att ha hört pappa på juniskär "sjungandes, skrikande,mässandes" i takt med 800 grader är jag ärrad och går hellre och tömmer blåsan på nån konstapels sko.

Vi åt pizza också, något som jag hellre känner mig onside med.

Nu har jag i vart fall grävt fram huvudbonader till morgondagens iVP-aktiviteter.
Jag vet inte riktigt om ölhjälmen är det hattstuk dom tänkt. Punkt 1, jag passar inte i nåt som ska finnas på huvudet. punkt 2, när alla är tillräckligt fulla så kommer det vara vintetror, krossat glas och spyor på skalperna, så jag skiter i det där med relevanta önskemål på hattformar.

Fiskade omkring här på husdatorn och fick syn på en gammal bild. Farsan  Baloo i ungt format.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!