Dropkick murphy
Hjärtligt ihjälkommen!
Ofantligt seg, ofantligt matt och ofantligt fantastiskt less på allt som har med den här spiralen av livsförsörjning.
Idag har jag pratat med karin på växeln, annagreta på if metall förbund, leif (som åkte tåg?) på a-kassan, åter till karin i växeln och sedan ulla.
Jag vet inte om jag är mer upplyst nu än tidigare, men vi kan väl säga att en ny ansökningsblankett ankommer med herr postman. Fruktansvärt mycket jobb för så lite.
Eftersom jag inte heller varit betalande alfakassamedlem tillgodoräknas inte tiden jag varit ofrivillig parasit hos dem.
Alltså...jag anser ju att det är de som arbetar med detta som bör informera vad jag som person är berättigad till ,inte att jag själv ska lusläsa varenda paragraf och tvingas till telefonsamtal, köer,ordväxlingar.
Men det ligger ju på ens egen lott att gräva fram allt. Så nu sitter jag här med spaden i högsta hugg och har grävt fram liket. Domen!
Jag kommer åter få knega och slita mitt hår i månader framöver, hanka mig fram innan jag evnetuellt, kanske, förhoppningsvis kan får snurr på stämpling och inkomstbaserad a-kassa. Så man kanske kan ha en dräglig tillvaro.
All tid på alfakassan har varit till intet. Men är det värt att leva på 152 kr om dagen? Det kan man ju också ta ett spadtag om.
Nej nu har jag ätit två ägg och försökt begrava mitt agg, min frustration att man åter står på ruta 1 i den här djungeln till pengarätt. Fantastiskt!
Det som lyser upp min tillvaro i dena surmulna stund är morgondagen, aka onsdagen. Då har jag beställt värme och en välsvarvad påle till slagträ. Norra berget ska få möta kvinnans svar på sonic samt slag som går från norra till södra berget. P2s plastfuckers hinner inte säga skål innan man varvat!
Nej men allvarligt, finns det platt trä?
En till dag att vända på glasen för är lördagen. Vår stora stad arrangerar Street Meet, ja kanske inte så mycket att orda om just det eventet. Till saken hör att ett gäng glada, jag kanske är gladast, (gladast?) Äh, trevliga folks ska ut och leva om. JAG är en av dem. Jag känner en, återigen, ofantlig adrenalinkick inför kommande. Jag har ju jobbat i tid och otid, fått bäva mig från roliga ting under quite some time, så nu är det min tur. Inget får förstöra min helg. Måtte solen vara närvarande. Vilken myndighet är det man hör av sig angående det? Vilken solgud ska jag ställa mig i kö till innan han kan ta mitt samtal?
Blundar lite snabbt innan jag ska åka till arbetsförmedlingen och senare nattjobb.
Snus porr och brännvin, över och ut!
wanna be in LA
Hej jorden som inte gick under!
Helgsummering: Grilla och kinect skapar olidlig träningsvärk.
Nattjobb direkt efter söndagsmatchen i stöde city gjorde att hela vardagsrytmen kom ur balans.
Vi vann matchen och jag vann över sömnen som drog mig i örat hela natten.
Jag sov hela måndagen och var ett totalt vrak. Iockmed detta var jag uppe till 3 inatt och kollade på en norsk dokumentär om en dövstum halft hadikappad Fritz som belv beskylld för två mord. Han dog av hjärtsvikt innan han blev frikänd efter att en person biktad sig under ett dödsläger.
Ja nu har jag klargjort det!
Här ovan kan ni skymta mina slanggurkor jag odlat fram.
Appropå gurka så åkte Gurkan ut ur BB..
En person som verkligen lever på gurkor är ju den här saken.
Kissie.se (ja i brist på annat så bläddrade jag genom hennes alster..men ja vet inte jag) Hon kör helhjärtat på mer gurka och mer meloner.
Nu avslutar vi med en låt som får gurkan att stå.
Aufwidersprechen!
go back or go On!
Jag vet egentligen inte varför jag har kvar den här bloggen. Men ibland tränger skrivkrampen på, speciellt då den fått order från hjärnstammen att det är overload i min verksamhet.
Så jag tömmer minnesbanken på lite skrot.
Det mesta handlar inte om dagbokshistorier, eller notiser som förtäljer dagarnas förlopp. Jag är en grubblare en tänkare utan dess like, men det är ju inget jag kan rå på. Då hade jag slagit av mitt rationella tänkande för längesedan.
Det har varit tuffa tider som per gessle hade sagt. Man horar vidare utan att riktigt veta dagarna, och det stör mig nå fruktansvärt.
Jag stör mig på att saker aldrig blir som jag tänkt. Så skulle man stylta upp alla to-do-grejer på en lista hade den blivit toarullslång.
Varför kan jag bara inte nöja mig med nuet(?)
Nej felet som jag dras med har nog ingen diagnostiserat ännu, men mycket handlar väl om trygghet. Vilket inte existerar för mig. Eller ekonomisk rutin kanske, inte trygghet för ekonomi bäddar sällan för nå tryggt.
Hur som haver kommer jag att förhålla mig på plastfabriken en sommar till..egentligen skulle jag lekt med tjärgrytor och asfalt på tak, men återigen påminns man om sin lott som kvinna.
Jag siktar alltså in på att arbeta som sommarkatt tills jag fyller 30. Semester vad är det?
Om jag rannsakar mig själv så har jag nog förändrats en del. Och helt ärligt tror jag att saker satt sina spår. Jag kommer nog aldrig att bli som jag varit. Vissa skulle nog säga tråkig.
Men det gör mig inte så mkt. Efter storm kommer solsken!
Men jag är lika spontan, raktdjävlafram och driven som tidigare.
Jag vet vart jag vill. Och jag vill dit nu!
Något som jag bör resonera med mig själv om är nog hur mycket jag vill fälla krokben på mig själv. Jag är en person som ibland tar saker för ordagrant. Saker som sägs kan verkligen etsa sig fast och jag har ytterst svårt att släppa det som slagit mig ur balans.
Men jag har nyvunna vänner och för den delen gamla vänner som jag är glad att de finns där.
Idag ska jag bota mitt magont, försöka röja i negativa tankar, ladda för arbete och i bästa fall lämna igen den där filmen som är 2 veckor sen.
seriös writing idag muriel!
KÖNG!
dont be cruel to a who heart is true
