Räddnigspatrullen kom förbi.

Alltså,kissi och spacewagon .
Hon skulle eskortera våra vänner för ett hejdå på perrongen.
Som den, påse gamla skridskor, och genuine livslånge kamrat följde man odiskutabelt  med.
Hela paulines familj var där.
Det skulle aldrig sluta bra.
En oskriven regel..lämna päronen eller känsloladdade individer hemma.
När tåget väl rullade in brakade tårarna lös på mammapolle.
Såklart blir det en dominoeffekt och jag och kissi började tvärböla.
Som en alkoholist utan sin sprit, stod jag där rödsprängd i anletet och vinkade adjö.

Som plåster på såren bjöd min extrafamilj mig på mat.
Nu ligger jag i matkoma och ska se en film.

Olle
- Var inte det filmen jag slog av efter 10 minuter??!
Tack olle!

Imorgon nalkas fotboll.jag längtar.

Stryp mig långsamt!

Godkväll.!


En gammal minneslåt för oldies and goldies