Suck, pust och stön.
Jag är hemma. Eftersom jag blev lite halvsnöpt på dagistiden på fredagen åkte jag med fader till farmor.
Det var kanske inte det bästa ändå. Med ett humör endast för trotsiga treåringar var jag varken något famorsmaterial. Jag får lite dåligt samvete ändå. Men det går inte att göra nåt åt. Jag hade svåra smärtor i rygg och mage, ett huvud som var på gränsen till take-off.
Jag åt gröt varje morgon. Bara för att vara snäll.

På lördagen begav vi oss mot "stan", som är världens happening för en gammal bykråka.
Farmor var jätteglad och jag med. En stund. Det var nog bara för att det skulle bjudas på smörgåstårta. Något som jag är lite extra svag för.
Mitt i mitt halvgriniga skede blev jag bjuden på fest i stan av min kusins fruntimmer. Ja varför inte, och genast blev det grogg.
Farmor började grina och pappa var svinsur.

Förutom att jag var direkt ickedressad för något i festväg, gick det väl skapligt. En sväng på The Rock.
 Jag drack mycket och somnade fint i kusns soffa vid 2 snåret.
När såna här trotsiga dilemman infinner sig betyder det också att man måste ta sig hem för egen maskin.
Pappa poängterade tydligt att han inte kommer och hämtar mig.
Fine. Så vid 16 tiden satt jag på tåget mot s-vall, tillsammans med hela GIF P-91 i samma vagn. Och jag som var rädd att gå på fel.(?!)

Målbrottsstinna fotbollspojkar, zelda, bil och tetrisspel som ljöd påfrestande.. tillsammans med skrik, byte av platseroch högljudda rapar..
Vad är det för fel på mig? Jag låter som en gnällig kärring.
Men okej, jag var bakis, ville helst vara osynlig och hade kroppsont.
Efter två timmar rullade vi in på sundsvalls central. Lin och Manon hämtade mig och sedan körde vi bastumaraton i timrå och diskuterade pojkvänsmaterial. Därefter var sängen ett faktum.

Nu har jag nyss vräkt i mig tacopaj och funderar på att vädra lungorna.Adios.

KUS/M