HOLA!

Som numer är min standard hälsningsfras. Efter en vecka i spaniens vidder har man holat en del, samt gracias en del. Såklart också bränt några säkra cerveza-önskningar.

Jag brukar alltid kolla att huvudet är med när man åker samt returnerar från upptåg, och jag vet att knoppen sitter där men innehållet är rubbat fortfarande.

Veckan som varit innefattar många superlativ och egentligen är det svårt att få ner det så rättvist målande och skarpt på dessa rader. De flesta minnen som skapats är svåra att sätta i kronologisk ordning, samt att bilder som är på g i dropboxen hade varit så mkt enklare att tyda än mitt ordbajseri.

Men eftersom jag är van utmaningar så kör vi på ett referat, det kan bli fattigt på en del saker och rikt på andra.

11 stycken semestersugna rocknrollfåglar från sundsvall tog pick och pack till Barcelonas konstrika mark. En del tog pick och andra hade garderobsångest och lät hela väskan fyllas med överviktspack. Vi lämnar den delen omnämd men ej mer.

Tåg från ånge, nemas problemas. Sedan likadant med flygtur. Såklart klarvaken hela resans minutrar, vilket gjorde kroppen matt och slut innan destination screamin Calella , nåddes 5 mil från barca.

Nykläckta planfarare såsom Kilen brottades med vansinnes lock för öronen, samt i en nervös eufori från start.
Men vi kunda alla andas ut och applådera när piloten mjukt förde oss till säkerhet. ( pinsamt emmelie)

Vår trupp av resvana samt gröngölingar orienterade oss till buss mot Barcelona stad. Därefter vidare med tåg till Calella, vårt egentliga resmål denna vecka. Lite tomma holkar o nåt frågetecken innan vi kom rätt, men ack vad avslappnings sucken var högljudd  när hotellet var i sikte. Rum 626 kommer aldrig bli sig likt igen!

H Top Calella Palace, 8 våningar högt  med takterass och små jacuzziz on top. Såklart fann vi denna pricket över iet inte fören i mitten av veckan.

Resdagens kväll förblev i ett molntäckt strandliv, vid Santis bar som körde stenhårt på skön 50s gung.
Så förbenat skönt! Nu var vi äntligen HÄR!

Veckans andra dag möttes vi av utomlandets baksida med stöld och klåpartag av smutsiga invånare. Helt klart en otrevlig händelse, men som satte respekt och aktsamhet i detta oorienterade land och områden. Men det gick som tur är bra ändock.

Under veckan som gick befann vi oss vid Santis Bar en strandlängd bort. Men för den bästa mojiton, musikstämning och trevligt dansfolk helt klart värd en eller två skavsår.
De moln och regnskurar som följde oss släppte efter en tid och de brända axlarna och ryggarna blev ett faktum.
Havet var kallt och vågigt, så det blev enbart knädopp för missmuriel. Vissa våldssälade efter sandrivna volleybollfötter.

Under onsdagen slog la fabrica upp. Den stora fabrikslokalen som transformerat sig till coolt 50tals hak med en lokal som hade stånd med vintage; kläder, smycken, skor, blommor, hoods osv osv.
Sedan såklart den lokalen som banden spelade på. Screaming House festival 2012 välkomnade oss!!

Har nog aldrig sett så mycket finklädda par och från många nationaliteter, inte heller så mkt serverande sangria!
Det blev fullt ös, och vätskan förblev i rullning.

Dagarna spenderades vid poolen eller på stan i jakt efter skor eller annat billigt utomlandigt köpegods.
Även en hel del jakt på alternativ mat då hotellets mat var som okryddad skolmat, många gånger inte alls smaklig, läs oätlig. Men under veckans gång lärde vi oss frukostrutinen och hittade våra guldkorn.
Förutom det så fann vi stadens bästa kötthak. Luna Gaucha som vi åt middag på 3 ggr under veckan.
Himmelskt gott kött. Bitarna måste ha varit 1,5 kg tung och serverades perfekt med grillpära och god god sås.
Husvinet i både vitt och rött satte prägel på meat-utopin.
Att inte heller förglömma den godaste glassen som någonsin mött min tungspets. Mums!

Hur som kom vi fram till att dans i alla former är helt sjukt bra träning, men att man ligger häst HÄSTlängder från de som snurrade omkring på strandbaren och i La fabrica. Nej fortfarande en grej på min bucketlist. JAg vill inte känna mig så usel igen.

Det blev volleyboll under veckan också. Sjukt kul. Jag vill väl fortfarande påminna om att kvigorna vann över karlarna!!
Matcher arrangerades också mot andra nationaliteter, såsom finnar och ryssar. Tror dock att det slutade med wo då finnarna antingen var för full eller drog sig ur mot oss övermakter.

Veckan var top notch, men med förkylning och ballongfot som fick bristande vila utebliv det nyttiga livet med träning! Det fick jag känna på idag, då jag höll på att säcka ihop efter 50 m löp!

Delade iaf rum med två pärlor: Emelie och Emmelie och nu när inte våra hatiska kommentarer haglar om vartannat, varvat med fis och bajsprat , vårt elaka garv, saknar jag mitt vecko sällskap. Min okrönta plats i dubbelsängarna skarv.

Hela veckan avrundades med en tur till Barcelona på söndagen, och det var verkligen en upplevelse jag inte hade varit utan. Fastän man var slut och trött i  hela kroppens beståndsdelar så fick vi se det mesta av allt. Stadens fantastiska arkitektur, nytt och gammalt, statyer och konstverk.

Familia Sagrada! vilken kyrka. Helt magisk, med en bedårande park som leder en fram till gapet, själva entren. Det var fullt med bibliska personer och budskap som prydde hela fasaden, sniglar, ormar, ödlor, frukter..osv. Makalöst! Lite som Hogvarts i harry potter. typ nästan, fast ändå inte.

Efter en Tapasmåltid, då vi suktade efter att behöva stryka spansk måltid från to-dolistan, tror jag aldrig att jag behöver beställa det igen! Vi fick mat för ett helt kompani och jag såg den rynkade minen i ansiktet på kyparn.
Helvetisk vilken måltid! Typisk missbedömning på mängd. Men ordet mätt fick en helt ny innebörd.Lite ledsen över att jag missade palella som är en typsik rätt som äts. Men men, ännu en ursäkt att besöka Barcelona igen kanske?

Måltiden fick smältas ned i en turistbuss som förde oss med svalkande vind genom stadens alla sevärdheter. Såg Camp nou, parker, vattenfall och Os arenena på höjden, och ut mot hamnen där en höghöjdsbana ringlade sig ut mot vattnet. Tyvärr räckte inte tiden till att se Barcelona 60 m upp, men det hade varit skoj.

Nu är man hemma i verkligheten igen. Det känns skönt, men såklart kommer screamin leva kvar som en evighetskaramell där bak i munnen.

Tack fina vänner för en kanon resa. Säger som emmelie, nu är det bara att skaffa ungar och ha pannkakstorsdag, nu är det klart, gjort, man är mättad och olivet är över.

Tack för mig. signerat bronken

Howdyyoudo!

Igår var det onsdag. 
Mor kom hit och vi åt hokibrunch som jag skrapat ihop:)
Därefter ramlade det in samtal efter samtal.
Samtal 1. Jobb på påskfredan klarrt. Samtal2. Jobb i sommar klarrt.
samtal3. förfrågan att gå på Konsert!

Bara positiva calls.

Det slutade med att jag lämnade far bland jordar och faser för att åka till stadshuset och se på Anna Ternheim och David Ferguson. Som hon samarbetar med på sin senaste platta.
Jag köpte hans skiva som han kråkade dit en signatur på. Jag tackade och han sa något på nashvilledialekt som jag inte förstod.
Nöjd liten katt skuttade vi vidare till Dallan. Fullsmetad med karaeoketävlande stammisar!
En Snackstallrik och svärd senare for man hemövers nöjd över äntligen fått mat samt en bra genomförd musikkväll.Kanon onsdag kan jag tycka!

---

http://www.thebutchershoppestudio.com

David R. "Fergie" Ferguson began in the 1980's engineering for "Cowboy" Jack Clement at Clement's Cowboy Arms Hotel and Recording Spa, in Nashville, Tennessee. Today, Ferguson is best known for his works with Johnny Cash, as engineer for the Grammy winning "American Recording" albums produced by Rick Rubin. Ferguson has also engineered or produced recordings for such artists as legend John Prine, Mac Wiseman, The Del McCoury Band, country music legends Charlie Pride and Eddy Arnold, rock-n-roll band U2, and many others.

Along with his success as an engineer, Ferguson is also an accomplished bass player, having spent with Jimmy Martin and the Tennessee Mafia Jug Band, as well playing on Jakob Dylan's first solo album, "Seeing Things."

Ferguson has also appeared in several movies, appearing as himself in the U2 documentary "Rattle and Hum," and portraying his mentor Jack Clement in the Jerry Lee Lewis film, "Great Balls of Fire!"

Cowboy Jack, Johnny Cash, Roy Acuff, and David Ferguson.




Update på gång:

Eskilstuna

Redhouserumble