Jag gillar inte min nuvarande position, eller status.. Eller nån sorts förklaring till min sinnesstämning.
Delvis förstörd, lite halvstressad över just detta.
I övrigt så är det nog ensamheten som klias mest.
Jag tycker verkligen inte om det.
Jag är för trött för att engagera mig i att söka upp någon som kan vara i min närhet just nu.
Bara liksom sitta och finnas till.
 Någon som jag kan skratta lite med när ja kommenterat usla inpass från filmer och serier..kanske någon som springer till köket och gör en macka när ja blir lite grinig.
Visserligen så har ja ju min cardboard man..jag börjar bli lite less på honom.
Jag ska nog skilja mig.



























Ja ni förstår ju varför jag föll för honom.
Charmant, burdus, reslig karl i sin bästa kartong!


NÄÄ, nu ringer det.


en liten anekdot

"Dom är uppe på taken alla är högt över staden
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann "