Ohoj!
shalam vänner.. Fastän jag är mest övertygad om att jag är den enda vännen. Men det inger ändå en sorts förtröstan att någon där ute faktiskt, kanske , bryr sig om vad jag har för mig.

Det verkar som att mitt delvis aktiva jag fått sig en dos av resultat. Imorse vaknade jag för att sedan känna efter, för mycket. Så mycket som min kropp tillät, träningsvärk..eller muskelvärk. Jag vet inte ännu. Förutom att det bara var en rullator som fattades igår på träningen, så kändes det okey.

Åter till min gryning. Min gryning började för ca 30 minuter sedan, då kattsaten åter igen hade maraton genom lägenheten. Det slutade med en brottsplats i köket, och en skördad kruka.
Nu har jag äntligen ätit och jag försöker må så gott jag kan. Ändå så har jag fått för mig att jag missat något viktigt.
Det enda viktiga jag ska ta del av är mitt jobb besök, och det vore väl min otur att jag just glömt dess exakta starttid.

Jag får helt enkelt börja knacka dörr efter någon rastlös schäfer jag kan rasta under dagarna, för att få ihop någon sorts levnadskassa. Eller kanske gå på kyrkbesök ..Istället för att ge kyrkan mitt stöd så ,gud bevare mig väl, stjäl jag ur kollekten. Jag får öva min fingerfärdighet, som någon sorts Labero..Men med mina chipsfingrar lär den geniala idéen gå i stöpet direkt och jag blir bannlyst från kyrkverksamheten.
Jag är ledsen att säga det, men inom kort kommer min existens att upphöra.´Farewell.


Ja vem vet egentligen vad an skulle kunna fiska upp?









/Muriel von bronx