Det är såna här gånger man vill skriva en bok på hundratalet sidor och berätta om hur förbannat mycket jag lyckats varit med om. Men det känns lite som att göra er utled och vrånga.

Jag önskar att ni har saknat mig, men det verkar bara som att min kattusling känner någon sorts munterhet över att jag barrakaderat mitt hem igen. Så låt gå för det.
Från det ena till det andra. Man kan väl säga att allt har gått så inihelvete snabbt. Jag har haft svårt att hänga med.
Min grillafton i tattarnässkogarna. Söndagen efter, då man mer än gärna hade velat haft någon sorts ersättare.

Någon inhoppare dök inte upp, jag knaprade toast hos mor. Sov i lillebrors soffa och vaknade för att diskutera pryda brudar me Dan.
Någonstans i samtalet berättade Dan om sin ensamhet där borta i huvudstaden, och vid 1640 tiden hade jag bokat en flygbiljett för att göra honom sällskap?!
Jag vet inte riktigt om jag var nykter eller full vid detta tillfälle.

En dusch, ipren och grillad fläskfilé senare stod jag som en liten larv på Midlanda. En larv som ville tillbaka in i sin kokong! Incheckningen tog vid och efter mycket om och men, befann jag mig vid gaten.

Jag spände fast mig på seat 15, men var fortfarande inte riktigt med, rent fysiskt. En inre synbild gjorde mig mer o mer bortkommen. Men den finska alkoholisten som gjorde tappra försök att få sig en gin o tonic, gjorde det omöjligt att jag skulle ha varit i någon sorts drömvärld.
Arlanda, 40 minuter senare och jag i mitt numer kaotiska tillstånd letade efter bagaget. (Obs detta var andra gången jag flög. Och inte till sthlm)
 Hittat! lugnet infann sig.
Taxi mot Scandic Sjöfartshotell vid Slussen!

Under måndagsmorgonen skulle vi gringos brottas med alla nationaliteter vid frukostbuffén. Ett stort plus att bo på hotell är att det är som ett luftslott fyllt med mat! Helt tårögd stog jag där och brottades med alla ryskor som slamsade på marmelad på deras limpor till mackor.
På nått sätt blev jag filled och vi vandrade genom stockholms gator.
Flertalet mil senare hade vi tagit oss till Djurgården, Grönan.
Jag som hade hoppats på lite karuseller blev mäkta besviken när det var stängt. Såklart fick maten trösta mig, och  därefter tog vi båt tillbaka mot slussen.
Vi somnade som två smällda flugor och vaknade några timmar senare.

Stressad till tusen sprang jag mot bussen som skulle leda mig till Uppsala, mitt egentliga mål under dessa "festdagar" . Farväl Dan!
Jag slumrade lite lätt och skrattade åt busschauffören som pekade fingret till passerande bilar (detta var innan jag märkte att han saknade pekfinger på sin högerhand, vi kan väl säga att det bara var ett vanligt hej)
Bussen förde mig mot Flogsta, och med världens tajming hade mina pinglor anlänt 4 minuter senare.
Flogsta, Elins boende en bit utanför Uppsala skulle bli vår rövarkula under dessa dagar.

Kvalborg!
Onsdagen den 29onde april var det dags. Damsittning med temat Hjältar var sedan länge inbokat. Och i Elins 19 kvadratare hade vi fullt schå med att göra oss klar.
Jag var lite less över att jag blivit förådd av mina medSmurfar. Lin, Polle och Kissi hade valt en helt annan riktning, och skulle numera vara "revolutionister"..målsmun Hippidjävlar.
Elin och Linn körde på Läkare utan gränser. Och där stod jag, ensam i min blåa trikå!
Under min frisyrfixning blev jag märkbart lik en annan hjälte. Segas egen Sonic the hedgehog.
Sagt och Gjort.

Jag norpade 4 välkomstdrinkar och minglade med de andra hjältarna..Det var ex antal kopior på batman, catwoman, powerpuffpinglorna ocksåvidare. Men det fanns bara en av mig.
Middagen var strålande, och drickat som bjöds likaså. Bara en timme efter starten, hade jag nått min topnotch-berusning! Det blev en del vattenintag för att räcka kvällen ut.
En massa sånger, snapsar och danser var vi väl påtända av kroppens morfin.
När middagen var avslutad var det dags för att göra entre på dansgolvet. Ölen var billig likaså jägern.
Svetten lackade och det var full rulle.

Norrlands bästa utlklädnad: Sonic!
Denna titel fick jag! av alla strutsande valborgsfirande. Och som pris vann jag en lespande kille och en fest.
Jag bad om en korv från ståndet utanför istället, men det gick inte vägen.utan korv och Pris.
Taxi hem och vi slocknade efter mycket om och men.

Sista April
ca 4 timmars sömn, var det dags för en ny omgång.
Champagne och grötfrukost hos Elins klasskamrat Johannes.
Inget av det ovannämnda var lockande. Men som den enastående vän man är var det bara att följa med.
Johannes lägenhet var proppad med folk. Gröten kokade och skumpan flödade.
Jag sökte upp första bästa stol och smygsov. Petade i gröten och fick kväljningar av champagnen.

Marielle Bergman död 30 april 08 kl 8.03
Återuppstod  30 april 08 kl 20.06

Det var forsränning i ån denna dag. Studenternas guldkorn.
Tyvärr fick vi ingen plats och jag muttrade en bit bort istället med en farbror. Elin filmade lite av detta, så någon dag får jag väl se denna tjusning.

Mot Ekonomikumparken och vädret gjorde bakfyllan mer framträdanden...Jag har ännu inte återuppstått!
Det var som en festivalliknande stämning. Engångsgrillar, flaskor, underkläder, jorgdubbar och däckade människor. ett liveband skränade på den uppriggade scenen.
Vi fann en plats och jag somnade in.
Stog senare i kisskö i 30 min.
Fortsatte att sova.
Elin och linni skulle på ÖG:s champagnegalopp och dom pep iväg vid13 snåret. Denna tillställning är dels slöseri av alkohol men också underhållande del av valborgsfirandet. 100 kr inträde 100kr champagneflarran.
Det gäller alltså att spruta ner deltagarna! Jag vet ju vad jag hade valt.
När dom kom tillbaka for vi äntligen hem.

Luna, pizzerian i Flogsta
Helt utan någon sorts medlidsamhet för mina vänner, tryckte hungern på.
 Linn min alkholblöta vän berättade om Flogstas hjärta, den lilla pizzerian i det tallnäsliknande området. Jag var i närheten av räddning!!
Där stötte jag på kryckmannen, som egentligen inte var invalid men gjorde sitt bästa för att verka vara det.
Vi tog en promme i området och han visade mig krycknästet. Denna halfinska ,ölandsuppväxta grabb hette micke och jag var härmed inbjuden till lite grillerier kvällen i ära.
Jag tackade för inbjudan.

En halvinbakad calsone special och en smärre kalldusch senare började normalflödet i ådrorna att stabiliseras.
Girlsen drog iväg till deras grill-hak, och Kissa dckade efter en flaska vin, naken, i sängen.
Det var nu återuppståndelsen hade sin början.

Klockan drog iväg mot 21 00, var vi redo. Kissi och jag.
Hon hade såklart inget minne över hennes bortförande från realiteten..och frågade mig vart hennes vinflaska försvunnit. Dum-Ulla!!
Buss mot Linnis boende där fröknarna tilltagit i rusningsnivå. Likaså jag. Det pratades vilt om brottsmän, psykiska störda, Englas mord osv. En såndär normal diskussion man har på en fest??!!! Åtminstone en liten flykt från smink, sexpartners och fjällminnen.
Festen drog vidare till nummer 8, 10, 8 igen och sist i 24 an, i Hinkens crib. Packat med folk, toapapper? och en låt som tillockmed hade fått Einstein stendum! mer om den later.

Det är härifrån det spårar ur lite. Jag och Lin bestämmer oss efter en tid att dra hemöver. På vägen stöter vi på Brad Adams en miamikille com nyss lärt sig ordet "brakskit"..såklart lät det inte alls som det. Han bjöd oss till staterna, och vi struttade glatt vidare.
Vid en lång gatubelyst grusgång, med djupa diken ser jag nått svart obeskriviligt på höger sida.
Såklart började vi hetsa upp varandra och med tidigare debatt i minnet trissades detta upp till en mordplats.
Vi såg en hand i en konstig vinkel, några ben..
Vi kastade lite sten men inget svar.
Det visade sig vara Ronni, en schweizisk kille som var här för samma anledning som oss. Dock hade hans spår avvikit sig lite, därav den tidiga sovplatsen.
Vi eskorterade honom hem.
Nära hemmet stötte vi på Sture med grabbarna, rasta albinokillen och hans turkpolare. Det blev takvåningsförfest, tequila och bastuplaner. Dom blev dock spoilerad innan de sattes i verket. Jag drog med LIn för en säker hemgång.
GOdnatt..

Slut i själen, kroppen och på spriten satte vi oss på tåget hem. Tack Gud!