Hoj!

Det där med att vänja av min sargade kropp att inte vara igång hela natten har fram till denna tidpunkt misslyckats.
Jag väcktes enbart för att mina två katter är och huserar hos grannarna, äter deras mat och sitter storjamandes utanför deras dörr. Perfekt.

Det ringde på dörren alldeles nyss och jag fick reda på att min feta upplaga av kisse hade rävat in hos 59A.
Där hade hon såklart spottat, fräst och kurat ihop sig som en boll under köksbordet.
Det är ingen idé att använda sig av svordomar, klamp och stamp eller dra fram damsugarn.. det fungerar ikke.
Så man fick trippa bort i strumplästen endast iförd hobo-trasor och försöka övertala den saten.

Det är  med sorg i rösten jag säger saten, fetto eller fläsksara. för denna kommande helg kommer bli den sista som jag ser min lilla pokémonmisse.
Min 10kilos myskatta, min röhåriga korpulenta barndomsvän. Snyft.
Hon har sin linkande gång, övervikten vajar framoch tillbaka när hon motigt försöker motionera, hon har underhaltig syn samt hörsel och har nu i dagarna haft probbs med pinkeriet. Det är dags nu!

Farväl my precious!Mjao


kräm/M