Ja egentligen är det ingen lyxonsdag. En helt vanlig sådan, fast med kliande ögon.
Men man hade väl kanske önskat sig en mer extravagant morgon.
Och titta vilken tid jag lyckats hala igång min ålkropp. Helt obegripligt.

Djuret har ännu inte slagit en sjua riktigt välvårdat. Och inatt har hennes gula ögon stirrat oroväckande på mig.
Hennes makabra köttbullekropp har under flertalet gånger velat hoppa upp i sängen, vilket händer 1 gång vartannat år. Jag är nu lite rädd och tror att detta är hennes tecken på en snar bortgång. Som ett litet farväl.
Det är så hemskt.
Jag ringde mor, djurvetare, och frågade angående avlivning. Det stockades som gammal gröt i svalget när ja berättade om att Sara ska avsomna i slutet på denna vecka.
Man kan aldrig få nog av bilder. Här har ni henne min pärla i vardagen.

/ M