När allt kommer omkring känner jag att väsklivet verkar vara nåt som finns latent i mig sedan begynnelsen.
Faktiskt tror jag på att jag varit nomad eller nån form av zigenare. Att tilläggas är att det finns spår av italienska romer i vår släkt, därav min släng av förföljelsemani mestadels efter krogbesök.
Nåväl.

Återigen fick de mest livsbetydande tingen packas ner för att fraktas mot Sundsvall.
´Det berömda, håret fick än en gång erfaras då jag blev tvungen att löpa likt Gunder Hägg mot tåget.
Jag vill egentligen inte erkänna det här, men jag tror det börjar bli ett problem.
( -Hej jag heter marielle..och jag lider av tidsoptimism.
  Hej marielle! )

Hem till djuren. Dvs min kissekatt samt fader.
Efter maten började idén om att grassera förrådet. Bara för att jag ska få slippa sova på soffan, som dels är okomfortabel  och säkerligen osanitär.
Grävde fram banankartonger efter bankartonger, en hel livstid sparad i gamla papplådor.
Bland skrot och bråte hittade vi älghorn, pappas utlevade slalomskivor, ärvda trockabottnar, fuskpäls och den gamla ,förr underhållande, dinosaurielådan.

Det man inte söker, finner man fan.
Men när den 174:e lådan hyvats ut uppenbarades vårt mål. 
Min 90s soffsäng, som jag gnällde åt mig vid 12års ålder, stod som en bländverk inne i hörnet.Thank god!



Jag fattade tycke för glajerna och fick lite berra ohlsson-vibbar samtidigt som jag såg fyrdubbelt.

"Jo du vet förr i världen va ju modernt o va mjölkbonde, men man va  dum i huve nå djävulskt! 


I Rånö sket man ju i o mjölka, man mata kona med dill o gräslök tejpa för spenana, lät mjölken packas där inne


Vips had man uppfunne smaksatt creme fraiche.! "