Sådär, nu när jag vräkt ur mig lite random
speaks om resefeber, dagliga rutiner och matvanor.
 Då tänkte jag passa på!

Till min Långeman, som hjälpt mig i ur o skur,
delat med sig av information om datorhjälp, filmbestyr,
pengafrågor, och vilket korvställe man vill gå till bland
nudlar och ris, när den svenska komagen vill ha sitt!
Tack.



Till Kissi som varit en räddande fläkt när ensamheten tagit vid.
Vattenpipa, lättöl, dansanta moves och diskussionsämnen man
sent kommer att glömma!
Tack babe.


Till min mor, för jag har ju även en sådan för de som trott något annat,
som talat mig till rätta när det mesta kännts menlöst vissa perioder,
och stöttat mig när det varit som att att bromsa sig ur en uppförsbacke.
Tack mor!



Sen till min ärade old man som, ställt upp trots han tyckt att hela resan varit
bara trams och fjant, har hjälpt mig med allt!
thnx paps.



Sen så finns det såklart en hel del som kommit med goda tips, av egna erfarenheter
och annat som varit en klapp på axeln.
...det har varit till stor stor hjälp!

Så nu harjag lättat mitt hjärta.
Känns som jag står framme och tar emot en oscar..
"SÅ VILL JA TACKA!!!!!!! alla som gjort detta möjligt. konstpaus, snyft, tack! viftar med oscarstatyetten