Hootiehoo!

Tisdag!
Så fruktansvärt långt tills jag får jobba igen att jag grinar!
Så fruktansvärt långt till spisen härifrån köksbordet, att jag grinar!

 Efter ett spontanpass på sundsvalls atletiska samt ett pass fotboll timmarna innan, har kroppens beståndsdelar fått känna på dess existens. När man har värk i anatomin att varje liten rörelse känns som sengångarens (om den skulle bestigit berg), antar jag att man kan känna sig nöjd över kvittot man fick.
Men det här börjar bli löjligt. Kan man ta ut sig så fruktansvärt att man blir sjuk, muskelsjuk eller liksom sjuk?

Jag är nog lite sjuk nu, eller [Kuul] som farmor skulle ha sagt.

Men det var värt det, om vi hänvisar till rad ett i denna text så har jag ju otaliga timmar, dagar, dygn att återkomma till min slimmade ormform.

Rörmokaren är här nu och insallerar elementet. Finally.
Nu kan jag ta bort oljefatet jag har haft brinnande där i hörnet för att hålla värmen!




SHAKE   RATTLE   AND    ROLL

Till slut gick det så att jag mötte en människa
som tyckte om samma saker som jag:
svalor, fladdermöss och öde hus,
dåliga vägar och högt gräs,
skogstjärnar, dimma och ensamhet.